Egentligen är det mycket enkelt. Vi har levt över våra tillgångar och lånat av vår framtid. På en enda generation, vår generation så har vi få utvalda hetsätare som haft turen att födas i vår rika del av världen lyckats med konststycket att konsumera så mycket att vi nu hotar själva balansen hos “Gaia” - vår levande planet. På endast sextio år så har vi stört det delikata ekosystem som det tagit jorden många miljarder år att skapa. Vi välavlönade män med bonus, aktieportfölj och förmånsbil som styr den tid som framtida generationer nog kommer att kalla den svarta epoken. För det är inte de hårt arbetande kvinnorna på långvården, arbetslösa ungdomar eller de fattiga i Afrika, Latinamerika och Asien som eldat upp vår framtid. Det är vi “korkade vita män”. 1949 föddes en ny era. Efter två förödande världskrig som raserat Europa så inleddes en period av enorm “tillväxt”. Den modell som under några årtionden framgångsrikt hade transformerat en hel “oexploaterad” kontinent i Amerika, återplanterades nu i de krigshärjade länderna i “Den gamla världen”. Bilen blev motorn i återuppbyggnaden av Europa och Japan. Olje- och fordonsindustrin drev tillväxten med mer motorvägar, plastförpackningar, konstgödsel, kemikalier, köpcentra ? en omättlig värld som drevs med billig olja. Och den amerikanska drömmen blev allas vår dröm? och mardröm. För oändlig tillväxt på en ändlig planet är inte möjlig. Någon gång slår vi i taket. Den kombinerade kris i Ekologin, Energin och Ekonomin som vi nu upplever är samma sextioårskris ? den omättliga tillväxtens kris. Ett feltänk. En ologisk kullerbytta. Men det finns ett till “E” i denna E4 kris ? Ego ? vi själva ? Du och jag. Vi måste göra det svåraste som finns ? att förändra oss själva. Det är dags att vakna. För detta räcker det inte med en väckarklocka. Vi behöver ett brandlarm!
