Detta är den sjunde verklighetsbaserade deckaren av Ramona Fransson. “Vanessa äger inte sin kropp. Inte ens sin själ. Är vackre Antonio någon hon kan lita på? Kommer han bli hennes räddning? Hon som aldrig kunnat lita på någon. Som alltid blivit sviken. Skulle Antonio bli hennes befriare? -Nu är det snart dags för vår lilla resa. Quiet är här för att berätta om den, sa Antonio muntert, men blicken han gav henne var fylld av fruktan. När Quiet dök upp i dörröppningen förstod hon varför. Hon slutade andas och hade önskat att hon vågat slita blicken från hans ansikte. Hans yttre var en obehaglig upplevelse. Ansiktet var köttigt, vårtor i olika storlekar täckte delar av en mungipa och drog sig likt ett band ner mot halsen. En del av dem var röda och såg ut som färska sår. De gråblå ögonen låg inbäddade i ansiktet och hade draperande, tunga ögonlock. Håret, en spretig, oklar brun färg, hade samlats ihop till en tunn spikrak hästsvans och här och var skymtade man en rosafärgad skult. Till och med fingrarna var frånstötande. Tjocka veckiga korvar översållade med guldringar och även tummarna pryddes med ringar. När hans blick vandrat klart, nerifrån och upp, log han mot henne. Tänderna som blottades var det enda hon upplevde som uthärdligt av det som stod framför henne. -Hur har vår lilla gäst det då, frågade Quiet, gick runt och inspekterade Vanessa. Hon rörde sig inte och lyssnade på sitt hjärtas bultande slag. -Nu är det dags att packa! Om en timma kommer ni att bli hämtade. Se till att bli klara till dess, sa Quiet och lämnade dem ensamma. Vanessa vacklade till när hon trevade efter sänggaveln. Hon satte sig på sängkanten och andades tungt. -Ja, du hörde honom! Nu gäller det att packa och ingenting annat, sa Antonio och gick fram till garderoben.” Recension av autumnleaf.se Här kommer ett tips på en bok utöver det vanliga. Jag hade riktigt svårt att sluta läsa den, jag bara måste få veta hur den slutade. Boken är spännande och den berör. Bitvis mådde jag illa av det jag läste. Att den baseras på verkligheten gör att man förundras, blir rädd och mår riktigt dåligt. Men just därför är boken också något utöver det vanliga. Vanliga deckare, påhittade från grunden, kan man fastna för sedan går man vidare. Böcker som tar upp något ur det verkliga livet kan man inte bara lämna och gå vidare ifrån. De fastnar. På gott och ont. Ändå något som behövs, att vi “vanliga” människor får upp ögonen för hur det kan vara. Verkligheten är mycket grymmare än dikten. Tyvärr. I detta nu säljs människor. I detta nu sitter ett barn instängd i en container på väg från ett helvete till ett värre sådant. I detta nu gråter någon över det liv de tvingas leva. Ramona Fransson skriver på ett lättläst sätt, språket är enkelt och man flyter fram i texten. Person och miljöskildringarna är klockrena, för mig som läsare blir orden till en film som utspelar sig på näthinnan. Köp den! Låna den! Läs den! Betyg: 5 av 5
