AdventJag älskar när du kommer ? men älskar jagdå dig? Och när du går älskar jag ännu bilden av dig när du kommer ? men älskar jag då dig? Jag älskar dig visst, för jag vill digmycket gott ? Men hur mycket är det utan min kärlek? Jag vill ha dig hos mig alltid ? men inte till priset att du aldrig kommer mer ? Jag vill att du alltid kommer ? för då älskar jag dig helt utan förbehåll som den som kommer, den kommande ?och viljan kommer till ro i din alltid och för evigt tillkommande närhet. Så föreställer jag mig kärleken:den är rörelsen i vilan som finnsi rörelsen emellan oss när du kommer ?Det var duVad var det då som skilde ut digbland andra att älska? Ja intevar det min förmåga att sevem som är den rätta för mig ?Nej, det var du ? det är du ensam som kommer med alltur ljuset i ljuset själv ljusöver allt jag hädanefter ser ?Du skilde dig från mängden åt mig ?fast själv inte skild från någongodhet, klokhet eller skönheti detta universum eller något ?Jag älskar dig för det ? att du finnsoch går längs Stockholms gator i mina ögons närhetden stora lyckans orsak.GrundtonenMed tiden har du med tiden blivit den rätta ? den harmoniska grundtonen i min tillvaro: för också om jag inte tänker på dig finns du där en mjuk och fyllig stämma sonor och modulerad mellan dur och moll en timbre rödblond med inslag av en mörkare nyans ?en lyster mäktig i sin skirhet att leda långt långt in i mina snäckors inre svänger denkring sinnesceller och neuroner själen i extas ur universum himlakliv från början och till sluti ro i tonen A ? i grundendin sedan begynnelsen (liksom a, kvinnligheten du bär uppsom ingen annan i ditt namn)och början på en sångbar melodiså rörande klar och nätt mästarens adagio dagarnaföre den sista vilan ? inga glädjetårar sparadenär ni två musicerar tillsammans ?Tonerna tar form av digoch över dina läppar känner jagvibrationer över allt i allamina sinnens hinnor och membraner ?Jag ser och lyssnar av din bildhela gestalten tilltalar migsom doften av jasmin ? och jag smakarpå orden som förstås absolutai din mun förlossade förklarade inifrån och ut ?fast antydda redan av ljusetkring din panna tänker jag varje gång jag tänker på dig som den rödblonda grundtonen i mitt liv som finns där också när jag blundaroch inga tankar tänker ?
